Första gångerna jag var på Yoga Games var jag alltid så trött i kroppen, och hjärnan efteråt. Även om jag var rätt klok och varvade fysiska klasser med föreläsningar och lugna klasser, så var jag alltid sugen på de fartfyllda klasserna stora rörelserna och härliga musiken. Som att gå på klubb liksom.
Den här gången har de klasser jag valt gett mig en invändig tvätt skulle man kunna säga. Genom alla lager. Och kanske är det som en av mina lärare sa; genom den största kroppen. Och det är inte den vi kan känna på, det är den subtila kroppen. Alltid lika fascinerad på respons och effekter på kroppen. Nästan som en junkie som bara vill uppleva mer och mer. Håller själva händelserna och klasserna för mig själv.
Men jag blir också medveten om hur våra vanor och ovanor sitter djupt i vår programmering. Hur svårt det är att bryta vanor i samma miljö, på samma plats, där du har dina invanda rutiner. Vilken stor sak och effort det är att göra annorlunda. Vips, så går man på samma stig, äter samma mat, tänker samma tankar. Och kanske är det inte ens din vana, du kanske har fallit in i någon annans vana. Att bli medveten om sina vanor och vilka man har som egentligen inte är så gynnsamma kan jag tycka är det svåraste som finns.
Att öppna upp för nya vanor, först måste man kanske synliggöra de man redan har. Kroppen är följeslagaren genom hela livet, vi lever i och genom våra kroppar. Och många av oss lever kanske mest genom huvudet.
Det kan handla om att när du slår upp ögonen på morgonen så har du samma vy framför dig som du alltid har, att du äter samma mat och därför inte blir medveten om att om du äter annorlunda så kommer du må annorlunda, tänka annorlunda. Om du låter kroppen vakna av en stunds yoga eller en kalldusch kanske hela flowet i kroppen är annorlunda resten av dagen. Att skippa kaffet direkt på morgonen, ta en annan väg till jobbet, på ett annat sätt. Ta en promenad med klassisk musik i lurarna. Parkera någon annanstans och ta sista vägen till jobbet som en promenad. Många små saker som vi är medvetna om men har så svårt att genomföra.
Om man åker iväg en längre period, kanske på ett yogaretreat, så brukar intentionen alltid vara att man vill skapa en förändring, en god vana, som man vill ta med sig hem sen. Om man lyckas med detta vilar i att man har en glasklar intention. Ditt varför. Vad är syftet med vanan, vad vill du att den ska bidra med, vad är den en katalysator för? Hur vill du känna dig?
Intentionen gör det lättare i valen. Att välja bort det som inte kommer ta dig närmare. Själva intentionen måste vara positiv, kittlande och det måste finnas en dragningskraft. Inga “borden, skulle, måste” det tar ju död på allt kittel och pirr direkt.
Jag tar ett av mina egna exempel; Jag vill ha mer tillgång till min kreativitet och längre flow. Innerst inne vet jag att hur jag startar min morgon, hur jag äter, om jag tar en promenad utomhus, vilken rörelse jag praktiserar, hur min kvällsritual ser ut, gör ALL skillnad i hur rytmen i kroppen känns, rytmen i tankarna, andetaget. Som i sin tur är det absolut viktigaste för att jag ska ha tillgång till min kreativitet, att jag inte ska fastna i negativa spiraler och att mitt mind inte ska studsa som en studsboll.
Min intention är att jag vill känna att jag har tillgång till flow och kreativitet. Min action, en i taget, kanske är att jag äter grönsaker till ett av mina huvudmål, eller ser till att jag får i mig en grön smootie. Ringen på vattnet i den “lilla handlingen” (för mig är det JÄTTEJOBBIGT att planera, laga och äta grönsaker) är att jag inte blir så sötsugen, blodsockret håller sig mer jämnt och därför håller sig också min hjärna ganska jämn, och då orkar den längre flow och min kreativitet är mer öppen. Det här är en av de saker jag experimenterat med, eftersom jag är så jäkla nyfiken på hur vi får tillgång till mer kreativitet. Det hänger ihop med Prana, livskraft. Mer Prana, mer kreativitet.
Utan intention, så kommer det inte hålla.
