Handlar Bedroomstories om sex?
Jag möter obekvämlighet och genans, kanske provocerar lite med namnet på den här serien målningar. Handlar det om sex? Jag skulle säga att det handlar om frihet, intimitet, känslighet, lager av känslor. Så ja, om det är sex för dig, så gör det ju det.
Det är inte så enkelt tyvärr.
Det började med att jag satt hos min mormor förra hösten, september-oktober kanske, sommaren började ta slut och hon uttryckte att hon var “klar”. Hon skulle fylla 95 år. Hon var trött på sin gamla kropp som inte motsvarade hennes pigga sinne och det hände saker runtomkring henne som gjorde att hon ifrågasatte hur hon hade kunnat bli så gammal. Jag kände att hon började glida ifrån mig. Det sjönk in att hon skulle lämna mig en dag. Och jag började mentalt ställa mig in på det. Veta att jag hade henne till låns ett litet tag till. (hon gick bort jan 2026)
Jag hamnade i hennes torp där jag tillbringat så mycket uppväxt, sommarlov, jullov, helgdagar och bläddrade i album. För att hinna få svar och låta frågor lyfta. Vem är det? Hur är de släkt. Hur är vi släkt. Och målningarna började där, i motiven, färgerna, stämningarna, dofterna. Längtan till det som jag upplevde som enkelt. Ett enklare men rikare liv kanske? De små cirklarna och de återkommande ritualerna. Storys i bilderna, texterna, omsorgen.
Allt detta projiceras genom min sjuka, twistade, hjärna och kommer ut som nakna kvinnor, kaffekoppar, rosor, bedroomstories
Hur förklarar man det? Kort. I en pitch.
Jag målar aldrig från foto direkt, det kan absolut finnas inspiration från foton, men jag tolkar dem aldrig, men den här veckan har jag lekt. Behövt luta mig in mot mig själv och ut mot konsten. De här fotona fastnade lite extra; där de står på bryggan, i sina fina kläder, redo, de gula byxorna stylade med en lika gul tröja, läderjackan, den kritita dressen som jag aldrig sett henne använda. Samtalet. Förväntan. Ett ögonblick på riktigt. Så som man fotade förut. Då. Ett ögonblick som berättar så mycket.
Och den fina, med en stund vid sjön, alla håller ett metspö, inget fancy, det är vanliga i trä. I sina fina klänningar, mannen i vit skjorta. Som en paus i allt annat. Ett barn i träskor och ett i baddräkt. Men det vackraste är kontrasterna, den nakna naturen och det finklädda. Eller det kanske inte var finklätt, det kanske var vardagsklänningar? Den vita skjortan till vardags.
Kanske aldrig kommer visa de här målningarna, kanske kommer de bli en del av Bedroomstories. Jag behövde bara få dem ur mig.
Jag får frågan “gör du beställningar eller kan du måla ett foto jag har” kanske två gånger per år. Jag har inte vågat säga ja, men om jag skulle så skulle det kanske bli nåt sånt här. Inte som det är, utan som jag ser det.
Så är det med Bedroomstories också, det är inte som det är, utan som du ser det. Och det är inte genant eller obekvämt, det är vackert och sårbart. Så väldigt vackert av dig. Att tillåta det du ser och känner.
Kanske ser du det? Var färgerna och känslan kommer ifrån.
Mitt senaste original; Unbalanced, 60×60, tillgängligt just nu.