Förundran - Malin Hjalmarsson

Förundran

Det tog ungefär till nu, innan jag fattade (gav mig själv tillåtelse) att det är ok att åka till en skidort utan att vilja åka skidor. Jag kan inte åka utförsskidor, heter det ens så? Har aldrig lärt mig när jag var liten och inte sen heller. Nu kan jag ärligt säga att jag är för rädd, jag gillar inte att sitta fast med fötterna, och jag är faktiskt inte sugen på att lära mig. Och det är ok.

Jag uppskattar däremot natur och längtar efter att få uppleva alla sorters natur. Jag var helt fascinerad av Balis regnskog med sprängfull grön prana, gigantiska växter som vi har som små krukväxter och det oändliga havet. Och samma känsla fick jag när jag fick se Åres fjäll när vi närmade oss. Så stadiga och stabila, men samtidigt graciösa. Morgonljuset och kvällsljuset är magiskt och vi har fjälltoppar rakt utanför fönstret.

Vi vill också väldigt olika saker i vår familj och har olika intressen. Vi är verkligen inte en resande familj. Det har inte funkat för oss förut. Min oändliga period av utmattning gjorde att jag inte var intresserad av eller orkade resa. Man måste också ha ekonomi att resa, hur billigt man än reser så kostar det ju sparpengar.

En av våra allra största drivkrafter som egenföretagare är att kunna ha frihet att välja när vi vill resa och kunna styra vår tid. Att kunna välja tider och perioder då det är lågsäsong, både för att det är mindre trångt, men också för att det är billigare.

Genial eller orutinerad packning?!

Två av tre tillgängliga i familjen älskar alltså att åka skidor. Och vi har aldrig varit på skidsemester. Jag ville uppleva naturen i Åre. Så vi hittade billiga övernattningar under perioden som tydligen går som “studentveckorna”. Slutet av januari, innan sportlovet då det är rätt få bokade på hotellen. Vi hittade Copperhill Mountain Lodge, som ligger högst upp i Åre, Björnen, med helt enorm utsikt. Och det är så otroligt skönt. Inga köer. Inte trångt vid frukost. Ingen i morgonspat. Det är jättestort och man fattar att det är förberett för väldigt mycket mer folk. En risk man tydligen tar när man bokar så här tidigt är att det kan vara jättekallt. Det har inte varit så kallt, -11 som mest.

Jag har inte riktigt känt igen mig i mitt eget måleri och mina motiv den senaste perioden. Och kanske beror det på att jag inte riktigt tagit mig tiden att pausa ordentligt. Kanske på det ras av motgångar och avslag jag fått i början av det här året. Trött, på mycket. Det har varit en jobbresa i form av att fylla på med ny inspiration och kreativitet. Jag glömmer ofta att den behöver näring och vila. Rädd att det ska ta slut liksom.

Så här i efterhand kan jag känna att jag har varit torr på förundran. Känslan när jag såg fjällen, ljuset på himlen…Förundran beskrivs som när vi upplever nåt som är större än oss själva, när man känner wow. Kanske har du upplevt de där rysningarna i kroppen, kanske tårar i ögonen, eller liksom tappat andan?

Tydligen är också förundran nåt som är väldigt positivt och hälsosamt att uppleva. Stresshormonerna och kortisol minskar samtidigt som dopamin, må-bra-hormon ökar. Processer i kroppen som är inflammationsdämpande. Hur häftigt att vi kan uppleva förundran och samtidigt läka?

Det är väldigt individuellt vad vi upplever som förundran, beroende på ålder och erfarenheter tänker jag. Men aldrig är vi så närvarande som då vi upplever förundran. Att vara i förundran tycks också minska oro och göra oss mer expansiva och öppna kring oroligheter. Att vi inte blir så självcentrerade. Tänker att i dessa tider, då mycket känns oroligt, behöver vi ge oss själva utrymme för förundran. Ta oss till platser som kittlar. Där vi har öppen horisont för soluppgång eller solnedgång, snötyngda granar, forsande vårflodar, konst som berör, musik som går rakt in. Första snödroppen. Snart kommer den.

Så det kanske var precis det här jag behövde, även vi som familj, att uppleva förundran. Väldigt tacksam för den här resan, tar den inte gör given. Det kanske inte blir några storslagna målningar av vidunderlig natur eller ljusfångst, tror det lämpar sig bättre för akvarellmåleri. Men vem vet…kanske blir en akvarellkollektion.

XO

(ref Förundranseffekten, Katrin Sandberg, Sara Hammarkrantz)

Cart
Logga in
Loading...