Jag ställde mig framför spegeln och såg en ny version av henne.

Ärr. Fräknar. Silverstrån i håret. Livets linjer.

Ett träd lägger sina årsringar tunnare under de hårda åren, tjockare under de som var fulla av näring det. Vi säger att motgångar ger oss tjockare hud och kanske är det så. Hudlös först. Sedan, långsamt, ett skydd, en rustning. Kanske ger oss ett liv fyllt av liv tjockare hud, erfarenheter djupare årsringar. Passager. Skiften.

Jag frågade henne:

Hur djupt vågar du låta livet röra dig?

Hur vilt vågar du säga ja till dig själv?

Kanske är det djupaste erotiska av allt att till slut känna sig trygg nog att känna allt på en gång. Rädsla. Skam. Sorg. Lycka. Frustration. Allt, samtidigt, utan att strypa något av det.

“Scars are just the body’s way of handwriting its favourite survival stories.” — Christopher Sexton

Varje födelsedag ett utrymme att skala av det medelmåttiga och göra plats för extas. Fortsätta leka.