Det är tyst den här sommaren.
Jag har turnerat mycket med min konst under somrarna. Ställt ut på alla möjliga ställen, klättrat på stegar, spänt ståltådar, försökt hitta platta ytor i ruggliga ladugårdar…Älskar det, när konsten får ta plats i olika rum. Transporterat, fixat, jagat, packat…. Sommaren var full för att jag fyllde den med mina egna händer.
Jag minns att jag sa det högt en gång, nästan som en önskan: snart lämnar vi bara in konsten, så hänger någon annan upp den.
Och nu är det så. Inte för att det är bättre, utan för att just i år behöver jag det. Och jag tar emot det.
I sommar hänger min konst på Galleri Lorentzon, Stockholm, och hos Galleri Scandinavia, både i Göteborg och på Marstrand och jag kan åka och hälsa på. Konsten rör sig, lever sitt eget liv. Kvar blir en tystnad och ett tomrum, för nytt att skapas och för att få vara just tomrum.
Utrymme för att skapa konst inför Affordable Art Fair i Stockholm i september.
Men det finns också den tomheten som jag inte hade väntat mig. När man inte längre står i rummet och ser någon stanna framför en av mina målningar. När något berörs, något rör sig inom de som möter. Förut såg jag ansiktet, stannade i nyfikenheten och samtalet. Kanske tog med sig något hem. En mjuk tacksamhet just nu att konsten får egna vingar och att proffsiga gallerister förstår och känner min konst. Samtalen fortsätter.
För några år sedan innebar starten på sommaren en krasch, det är en annan slags tomhet. Efter att ha gett allt under ett läsår. Nu är det mer känsla av rymd. Ett utrymme av att ta emot lite till.
Är det inte det vi vill i sommar, ha utrymme att säga “Ja tack, jag vill ha lite till”….mer tårta, mer väder, mer bad, mer lathet, mer av det du glittrar av…
Stanna. Och ta emot.
önskar mig i sommar; många frukostar ute på balkongen, slumrig lässtund i skuggan, tidiga morgondopp och färgfläckade fingrar…och det finns alltid någon som har en plan bättre än min egen…
Önskar dig en fin midsommarhelg,
