Intuitivt målande är det som kittlar mig och fångar min nyfikenhet. Ofta finns det lager i målningarna som vill säga mig saker och jag ser det som en kommunikation med mitt undermedvetna. Det dyker upp djur, kvinnor, blommor som ofta representerar eller symboliserar pågående processer. Ett slags mentalt rensande. Tömmande.
Under hösten så mötte jag en ny lärare som tillät mig att släppa taget och kunde hålla mig genom gamla lager, skuggor och man kan kalla det en typ av hypnos. Klarvaken och fullt medveten. Och där började måleriet förändras. Ögat söker en annan typ av kontraster, en skärpa, skarpa linjer, raka former. Nyanser som smakar. Och samtidigt var det så grumligt, som när man rör upp sand på sjöbotten. Målningarna “kom” inte på samma sätt. Så jag gav mitt medvetande en uppgift och ett tema; Trygghet.
Hur känns trygghet?
Vad är trygghet?
Är trygghet motsats till nyfikenhet?
Kan det vara tryggt och nyfiket samtidigt?
I lagren av färg, som jag intuitivt dras mot blått, grönt och brunt, kommer rosor. Rosor som jag ser i inre bilder från tapeter, stora medaljonger i stora salonger. Nyanser som tar mig till andra tider, femtiotal, åttiotal. Trygghet som utspelar sig i sovrum. Kaffekoppar i sängen, rosor på nattduksbordet. Rosor på bäddlinnen. Historier utspelar sig i sovrummen. På rosa heltäckningsmatta. Möbler i furu. Nyfikenheten vid sminkbordet, dofter, smaker. Och allt detta kommer ut på målningarna. Intuitivt måleri. Surrealistiskt. Kittlande. För om målningarna slutar kittla mig kan det lika gärna vara ett foto.
Let it be unpolished and messy and true – Maha Rose
