Det finns så många målningar som passerat på duken som jag sedan målat över. För att de är konstiga kanske. Eller lite pinsamma. Såna jag inte vågar visa, men liksom måste få ur mig. Sen kanske det kommer en våg av dåligt självförtroende och då målar jag över dem. Jag försöker sluta med det, för det är ju nyfikenheten som driver mig att ständigt måla. Nyfikenheten i vad som ska dyka upp. På sistone så kommer bilderna genom drömmar, hypnosliknande tillstånd och lite då och då. Och jag försöker hålla kvar dem genom att ge dem utrymme på dukarna. Så just nu är det mycket ofärdigt i ateljén, och många stories på gång.
Bunny in bed är en målning som kom som en inre bild, i en kombination av ett barndomsminne som utspelar sig i ett sovrum. Jag ser en rosa heltäckningsmatta, aprikosa väggar och en sån där säng som var modern på 70/80-talet där det var en inbygd hylla ovanför. Nattduksbord, hylla och säng i ett, med en låda under. Något hemligt. En överraskning. En tension i rummet. Och en kanin på sängen. Vet hon om det?
Jag försöker att inte censurera mina målningar. I alla fall låta dem lufta sig en stund. Kanske målar jag över den, kanske får den leva vidare. Kanske behöver vi leka lite mer, våga lite mer. Låta konsten vara knasig och konstig. Vacker och ful.
Bunny in bed?
Bunny in bed!
