Vårda sin relation

Relationer kan vara det svåraste som finns. Relationen till sig själv, sin partner, sina släktingar och vänner. Och också det ljuvligaste när det är som bäst. Ofta behöver man vara för sig själva, utan utomstående, för att fördjupas eller läkas. Fråga sig själv varför, lämna eller stanna, eller finns det en mellanväg? När mår jag bra? Gör relationen mig ledsen eller finns det en omständighet som påverkar? Mest troligt har vi alla en relation som är lätt, en som är lite krånglig, eller en som är omöjlig.

En av mina längsta och krångligaste relationer har varit med yogan. Det spirituella har alltid haft en dragningskraft till mig, för mig. Från den rökelsedoftande stånden på marknaden i Kristdala där jag köpte min allra första kristall som 8-åring. Fascinationen av det övernaturliga, en annan energi. Yogan kom in när jag var runt 20, guidade på cd eller video. Funkade inte så bra…Relationslösa instruktörer gav inte så mycket. Jag var inte så mycket ute efter rörelserna som mystiken runtomkring, färger, mönster, gudar. Sen blev jag utvisad från den första yogaklassen som jag deltog på, jag kunde inte sluta fnissa…Sen tog det ett tag till nästa gång. Ytterligare klasser där jag kände mig fel, stel. Pikad för att jag kom in för sent. Ytterligare år, sporadisk tid på mattan. Och som för de flesta så krävs det att man möter rätt person som guidar dig in i yogans värld, när det klickar, kanske också handlar om var du är energimässigt och känslomässigt. Hur öppen du är. Vad du kan ta emot. Så yogan och jag har en djup och långvarig relation, inte kärlek vid första mötet direkt.

Men det har funnits nåt magnetiskt till yoga, nåt som jag har behövt. Annars hade jag släppt det. Jag höll på med hästar längre, den relationen är för krånglig att upprätthålla, så den har jag släppt.

Yogan är där jag kommer hem, precis som när jag ställer mig framför målarduken och går loss med färg. När jag kände att jag ville dela med mig mer av yoga så gick jag en grundutbildning på 100h och sen startade jag min yogastudio. Drömmen. Att skapa en plats som jag själv längtade efter, som jag saknade, och där andra människor kunde komma i djupare kontakt med sig själva. En fantastisk första respons, samtidigt som det vanliga kämpandet med att skapa kundunderlag, sänka trösklarna. Underbara nyfikna nybörjarkurser, lekfulla utmanande klasser och vilsamma klasser för kroppar att få vila. Fina möten med företag. Mitt egna företag som jag började kunna leva på. Började se ett annat sätt att leva, känna ett annat sätt att må. Avslutade fast anställning på skolan och släppte taget. Och samma år slog samhället igen och det blev omöjligt att hålla yogaklasser.

När man gör sin dröm till sitt levebröd så skapas också en press, en ekonomisk press, och energin snurrade helt fel. Inga pengar kom in, men många pengar skulle ut. Så det fanns ingen annan utväg än att slå igen studion. Och där fick vår relation en ordentlig törn, en dipp. Det blev så mycket press kring yogan, och all tankeverksamhet gick åt till att leta möjligheter. Jag tappade var min egen yogapraktik, när jag behövde den som bäst. Kontakten med min egen kropp. Med intentionen lust och att släppa taget, så fick vi börja om. Envisheten att landa på mattan VARJE dag, om så bara för att meditera, djupandas, knacka på i kroppen med tapping. Skaka ur värk, väcka nya muskler med miniband och gummiband. Nya sätt att umgås med kroppen helt enkelt. Söka vad den behöver och låta känslorna väckas, röra sig.

Det låter som den största klyschan, och säkert uttjatat i yogasammanhang, men du måste fylla din egen kopp först, din hink, din pool, din ocean innan du kan ge vidare. Det är en ständigt pågående process. Nånstans läste jag ”vatten kan bara stiga till sin egen högsta nivå” och om det känns för grunt är jobbet ditt. Om relationen känns tom, så är jobbet nyfikenheten att se vad den behöver.

Yogan och jag behövde egentid, lång tid. Yoga is the shit! Yoga är transformerande. Yoga blir elektrisk när den får möte, när den möter kroppar i rytm, när det fysiska möter det själsliga. Som konst, konst blir elektriskt när det möter nya ögon, när vi når innanför huden.

Jag tar verkligen inte den här relationen för given, jag vill behålla den livet ut, och vi möts dagligen. Definitivt på topp 10-listan över viktiga relationer. Det är fortfarande ganska sårigt, har inte läkt helt, företagandet kring yoga. Det finns en rädsla och en omsorg. Det är inte bara att börja om, att starta en ny studio. Det blev för bränt, för stora köttsår, ärr som påminner. Vaktsam om mig själv, tillåter mig att vara ego i det. Låter oceanen breda ut sig, svämma över. Den som söker får gärna dyka i, men det är ingen allmän badplats. Du kan inte, ska inte, ha en relation med alla, välj.

Färdigheter

Upplagt på

30 juni, 2022

Skicka kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.