Stay grounded

Ibland fattar jag varför det har tagit mig så här lång tid att landa i att det är konst jag vill satsa helhjärtat på. Jag har behövt den här åldersresan, själsliga resan. Jag hade aldrig pallat den konkurrens och kritik, oavsett om det är positiv eller negativ kritik, om jag inte hade varit där jag är idag. Den personliga utvecklingen är så viktig för att stå grundad, med fötterna nedgrävda i sanden, så inte vågorna sveper bort en.

Kommer det med ålder automatiskt? Njaa, inte bara va?

Inte för mig. Det är terapi i olika former, soulwork, shadowwork, healing, a never ending story, yoga, journaling. Det är inget slut på den nyfikenheten. Man kan inte göra allt själv, man behöver såklart hjälp beroende på vilket bagage man har. Ta hjälp om man har med sig svårigheter.

Konstvärlden och yogavärlden är tuffa och härliga på samma gång. Man träffar sällan mainstream människor liksom.

Jag är som en svamp när det gäller att suga åt mig energi, bra som dålig. Känner av stämning direkt. Inför utställning behöver jag vara så in i bänken grundad i mig själv. Stadig som berget, som inhöljd i en rosa bubbla, där energier studsar av eller kan passera, som osmos liksom. Det goda kommer in och det onda repellerar.

Inför utställningar är det förberedelse och visualisering, och ALLTID har jag armbandet som jag fått av mina barn och alltid någon av de ringar som jag har som alla har små betydelser. Den här ringen kommer från Gynning design, och den köpte jag för pengarna jag fick som kulturstipendium. Som en påminnelse. Ormen står för pånyttfödelse, kraftfull tillåtelse att ömsa skinn.

DSC 3599

Bilen fullpackad och vi åker mot Öland, Galleri Stenhallen i Borgholm. Årets sista utställning för mig i det galleriet. Alltid spännande att se vilka konstnärer som deltar och deras verk. Och det är alltid lite trixigt att hänga i den gamla stenhallen, klättrigt och ståltrådsfix. Men det blir alltid fint.

20220728 104450
DSC 3601 scaledDSC 3604 scaledDSC 3610 scaled

”Transformation” och ”Listen to your heart” tar plats och är så fina ihop. Två mindre original och några av printen som jag ramat in. Vore så roligt om de hittade nya hem i sommar-Borgholm.

De här små konstresorna brukar jag inlinda i smak och doft, ofta en speciell doft som jag själv har närmast, med tyngd liksom för att jag ska hålla mig grundad. Ofta nåt träigt, sandelträ, kanel eller cederträ, ibland bergamott eller ylangylang. Och smak, det brukar bli olika. Den här gången blir det belgisk våffla, med supersvagt kaffe. Inte så vidunderligt, men jag kan olocka fram smaken i samband med utställningen, ljuden på bakgården. Den jurybedömda utställningen som var sist smakar nybakad kardemummabulle och doftar sandelträ. Så där håller jag på. Och den här sommaren blir också ihågkommen som sommaren med starkt rosa nagellack. Och en klänning som var lite för genomskinlig….

DSC 3607
Belgiska våfflor på Ebbas i Borgholm
DSC 3612
Min klippa!

Det har funnits skav med den här utställningen och jag vaknade med huvudvärk och en ledsen känsla i kroppen på utställningsdagen. Och då blir de här små knepen, accessoarerna, dofterna, smakerna ännu viktigare. För att stå grundad, Trygg. Tacksam. Ibland får man kapsla in känslorna och låta dem röra sig sen, imorgon. Men de går inte att lägga på lager, inte för länge. Sen måste de ut, skaka, springa, hoppa, burpees, solhälsningar, skrika, stampa, boxas. Man hittar sin grej. Åska och dunder, sen solsken.

Färdigheter

Upplagt på

29 juli, 2022

Skicka kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.