Krascha en vernissage

så här i efterhand förstår jag att vi nog gjorde det…

Skärtorsdagen 07.00 med bilen lastad och frukost packad, På minuten nedladdad på Spotify och avfärd mot Borgholm. 11.00 öppnade utställningen och det är alltid lite styrigt att få upp alla målningar. Det är liksom olika på varje ställe, hur man får hänga och få till rytmen i målningarna tillsammans med andras.

DSC 2856
Inga spikar eller klet på de vackra kalkstensväggarna!

Det blir ju alltid bra till slut och jag har lärt mig att det är bra att ha för många målningar än för få med sig. Jonas är expert på att trolla med ståltrådar, linor och jag är bra på känslan, hur de ska hänga och hur jag vill ha det. Och sen blir det alltid det där magiska lyftet i Stenhallen, jag har varit där en gång förut på jurybedömd utställning, med det fantastiska ljuset och kalkstensväggarna. De lyfter verkligen mina rosa/lila färger. Tillsammans med de andra konstnärernas verk så blev det en jättefin vernissage med vokalisten Julia Grenmyr , som sjunger på italienska så håret reser sig. Nästan så man kunde drömma sig bort till ett stenhus i Italien. Galet tacksam över att få ställa ut där! Nu hänger de där hela påsken, och fram till 28/4. Tyvärr kunde jag inte närvara mer än på vernissagedagen, men åk gärna på ett besök! Jag älskar att få meddelanden från er som besöker!

DSC 2859
DSC 2864

Vi åt gudomlig lunch på Norrings Creperie. Tokfullt med folk och så gott. Det serverades helt enkelt crépes i olika former. Eller galetter, som är en fransk pannkaka gjord på bovetemjöl. Bovete är inget sädeslag utan en ört, fick jag lära mig, och de fylldes med komponerade små menyer. Rekommenderas verkligen!

DSC 2869
Rostade kikärtor, grönärtshummus, picklad kålrabbi och äppelsallad i en galette.

Jonas fortsatte med telefonmöte, och jag fortsatte med vernissage. Inte så jättemycket folk, förhoppningsvis mer under påskhelgen. Det är en jättefin utställning med humoristiska porträtt av oväntade material, fantastiska skulpturer i olika stensorter, keramik och måleri av akryl, olja och alcohol inc. Fin och spännande blandning!

På vägen hem hade jag tänkt att vi skulle stanna på Ekerums Konsthall, för jag hade läst att den skulle öppna och jag visste att Karin Holmström skulle ha några av sina fina målningar där och läst att Ernst Billgren skulle ha målningar där, och de ville jag gärna se. Ekerum är ju så fint, och jag känner mig alltid lite felplacerad där, bland golfare och paddlare. Parkerar den lilla blå bland audis och teslas…

Vi gick in, och att det är tomt är ju inte så ovanligt när man är på gallerier, men det stod glas på fot uppdukade och det var styrande människor som gick omkring så vi tog ett varv. Ernst Billgrens speciella stil, med djur i kostym, lite sagomysig och underbara. Stefan MÅS Persson som jag hört talas om, men vars konst jag inte kunde placera, men härliga hus, med spännande perspektiv och djup. Karin Holmströms härliga djur, som man kan hänga med länge och upptäcka nya detaljer. Älskar dem! Elefanten skulle jag gärna ha hemma… Och helt magisk glaskonst, gigantiska körsbär och stora äpplen. Med prislapp som en årslön, dyrt kilopris på de körsbären.

DSC 2880
Ernst Billgrens karakteristiska.
DSC 2881
Karinn Holmströms speciella stil,

Vi gick en trappa ner och möttes av en orkester! Mängder med instrument i glas, som hänger, svävar och verkar ha ett eget liv. Ett rum som vibrerar av musik ur högtalarna, stråkar, trumpeter…Och så står där en liten herre i orange kostym och vi förstår att det är konstnären. Vi hade liksom turen att möta Kjell Engman, som är musiker och glaskonstnär och formgivare! Han berättade om visionen att skapa en symfoniorkester, installationer han gjort, och det där att få med så många sinnen som möjligt. Så härligt. Han berättade också om att ett stort konstverk gått i kras under upphängning…Jag hade inte velat vara ansvarig! Jag tänker på det där med unikum, original. Det finns bara ett enda, går inte att återskapa, och att det man skapar är unikt. Ungefär som om en av mina målningar skulle gå sönder, det går aldrig att återskapa. Kul att få höra honom berätta!

När vi kom upp från Kjell Engmans utställning var det massor av folk på övervåningen. Bubbel var upphällt i glasen och det doftatde så där ”dyrt” av exklusiva parfymer…Vi tog varsit glas och tog ett varv till i den fantastiska konsten. Flera röda lappar, konstverk som togs ner, gröna lappar…Och nånstans där började vi förstå att det här är nån slags speciellt inbjudna gäster…Så vi låtsades om ingenting, drack upp, tittade lite till och gick ut…Det fanns inga skyltar på vägen in, upptäckte vi…Och när jag gick in på hemsidan igen så stod det ju att utställningen öppnade 15/4. Alltså Långfredag. Så vad det var för sällskap som vi oinbjudet kraschade har vi ingen aning om. Vi gjorde ju inget fel. Dörren var öppen, vi tittade på konst och drack bubbel, och det var väl vad som förväntades…Men lite busigt blev det.

Jag hoppas att du får en påsk med det du behöver. Ge dig det du längtar efter, och om du behöver höra att det är ok att tacka nej till släktkalas för att ligga på soffan och strömma serie med hämtpizza, för att du är så jäkla slutkörd, så varsågod! Man kan tacka nej utan anledning. Man kan säga att ”tack, det hade varit jättetrevligt, men jag känner mig helt slutkörd och behöver få vila mig hemma. De som älskar dig, förstår det. Fyll dig med det du längtar efter. Be om barnvakt om du längtar efter en egen stund. Vi har ”sköt-dig-själv-långfredag”, och äter tillsammans ikväll. Du äter när du är hungrig och gör det du är sugen på. Jag har tagit en promenad med en vän som jag träffar alldeles för sällan, druckit ett glas bubbel till min påsklunch, nidra och läst i soffan. Det är precis vad jag längtar efter. Imorgon lördag tänker jag packa min fikakorg och ta en roadtrip till Fabriken i Bästekille för att fylla på med ännu mera konst!

Färdigheter

Upplagt på

15 april, 2022

Skicka kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.