Att fylla år omkring midsommar har liksom alltid inneburit att man sällan firar på sin födelsedag, det var alltid kompisar som var bortresta osv. Midsommar är ju också länge en helg som man firar med sina föräldrar, innan man blir mobil liksom och kan fira var man vill och med vem man vill. Men när det väl var kalas så har jag alltid känt mig firad. Det har varit prioriterat. Däremot har jag aldrig fyllt år på en vardag, i den mening att jag har nog aldrig jobbat på min födelsedag eller gått i skolan. Det har varit en firardag helt enkelt. Så jag gillar födelsedagar!

En period så slungades jag in i nån slags ”norm” att man inte skulle fira sin födelsedag när man blir äldre. Men det har jag släppt, att fylla år är ju häftigt. Fasen vad man får uppleva och utvecklas på ett år! Så NU startar mitt födelsedagsfirande, en hel semestervecka, med massor av upplevelser och som avslutas med de finaste vänner man kan tänka sig på midsommarafton!

Mitt 40:e år har varit så konstigt och omtumlande och helt fantastiskt! Det är ungefär exakt ett år sedan jag slutade mitt jobb som mattelärare på högstadiet, ett jobb jag trivdes med, men som inte längre funkade pga långvarig utmattning. Det var kroppen eller jobbet…Påbörjade femte året i min yogastudio och hade förhoppning att nu släpper det på restriktioner och jag får testa att driva den på heltid. Det började bra men gick åt skogen. I november stängde jag den och i februari fick jag släppa den.

Alla vägar bär till konsten och när jag ser bakåt så ser jag ju att det har varit dragningskraften sen jag var liten, det har bara tagit olika kringlor. Ett basår på Teknisk högskola för att kunna flytta efter gymnasiet, SEN söka till konstskola, blev inte så…fastnade det sköna i matematiken. Slutade som fritidspedagog för att jobba som målare, bara för att få hålla på med färg och pensel och få betalt, så jag kunde måla mer på fritiden, blev inte så, för jag hade konstant ont i kroppen…orkade aldrig måla hemma…Utbildade mig till yogalärare för att kunna starta studion och förmedla hälsa och härlighet på kvällstid och frigöra tid för måleri på dagtid…Gick ganska bra, förutom att det inte gick att kombinera med läraryrket, som åt upp all kreativitet och energi. Inget måleri då heller…Att släppa den vanliga tillvaron för ett år sen, planera för att som familj leva på en lön, satsa på konsten, vara i målande varje dag, utvecklas och utforska, driva det som ett företag kan låta lätt, men har varit en jäkla process. Men jag älskar den här processen och allt det som jag lett till det har jag inte kunnat vara utan. Det är kittlande och befriande att få sända ut sin konst, att förmedla och beröra. Och det vill jag göra mer. Och jag har exakt samma känsla för yogan, vi är inte klara, men just nu är det för mycket omständigheter kring yogan som äter lust.

Så tiden efter 40 känns spännande. Finns inget jag kommer gå tillbaka till. Framåt, utåt, snirkligt for sure, men inget att tänka på. Känner ända in i cellerna att detta är rätt.

Vi hade planerat en bilresa ner till Italien och fira där, hela familjen. Ta med barnen till Venedig, bo i nån mindre ort med badmöjligheter, halvplanerat men med struktur. Stanna länge och kravlöst. Men det blev ju inte så, thank you covid…, känns varken säkert/tryggt eller värt det just nu, och vi är inte vaccinerade ännu. Och Italien finns ju kvar, 41 eller 42 är lika viktigt som 40. Den kommer bli av. För jag orkar resa nu, all energi går inte åt att reparera stress. Min hjärna börjar läka och suget att uppleva äventyr har vaknat. Istället blir det en tripp till västkusten, start i Strömstad och avslut i Göteborg och Liseberg. Uppleva västkustnatur, öppna hav och klippor, cykeltur på sydkoster för att avsluta på lyxhotell! Kan inte tänka mig ett bättre ställe att fira min 40-års dag på, på ett nöjesfält, med karuseller, action och lek! Som ett avstamp och påminnelse att livet är ett nöjesfält och det är bara du som kan se till att det blir lek! Och italiensk mat!

20210618 160603
Italien finns kvar…SNART kommer jag!