” Du och dina små ritualer…” Han säger det med glimten i ögat och kärlek i rösten. Han som känner mig och kan mig utan och innan. Som jag levt längre tillsammans med än utan.

Och jag gör dem, som små stunder för att plocka hem mig själv. Att inte vara så mycket upp i huvudet. Göra tankarna och känslorna lite mer greppbara, grundar för att vara i kroppen, i sinnena. Förut så smusslade jag med dem. Kändes intimt och nåt som jag inte ville dela, nu drar jag med mig hela familjen, i dofter, ljud och visuella små detaljer. Man vet aldrig vad man får…

Tänker att en ritual är nåt som ser ut på ungefär samma sätt varje gång, som involverar sinnena och som det finns en medvetenhet och intention kring. Att det är skillnaden mot en vana. Ritualen, vilken den än är, connectar med det jag fått förklarat för mig som soul. Jag kan inte riktigt översätta det till själ, för för mig är själen nåt flyktigt och svävande, nåt som svävar över mig. Själ kan mer översättas till spirit. ”Spirit går upp, soul går ner” säger min yogalärare. Soul är det som känns längre ner i magen, inte i magen, där man känner fjärilar, utan längre ner nästan nere i bäckenbotten. Där jag tänker att det är som mörkast. Där liksom urminnena finns, där den där urgråten kan finnas, där rötterna finns. Känns tydligt. När smaker är så där fantastiskt goda, som solvarma jordgubbar. Doften är så himmelsk, som syréner. Ett musikstycke. En vy att vila ögonen på. En plats. När sinnet känns i hela kroppen. Ungefär så.

Jag behöver det spirituella i mitt liv. Jag har förträngt och förtryckt det, men det har alltid varit närvarande. Kan ha att göra med att jag inte har positiva minnen av frikyrkor som barn… Kan vara obekvämt att diskutera. Man det är en pusselbit som gör tillvaron mindre platt, och meningsfull. Tänker att man får lägga det vart man vill, religion, andlighet, energier, men man behöver inte tvinga på andra det. Det är ok att tro som man gör. Och det är ok att inte dela.

Morgonritualen kan innefatta både utomhusbad och praktik av nåt slag, yoga/meditation/träning, ute eller inne. Palo Santo, för jordelementet, det träiga, glöden och elden. Doft, känsel och att rensa huvudet med flödesskrivning. Ibland kort och ibland lång. Kort, typ fem andetag. Lång, säkert 90 min. Min kropp är en slowstarter.

Badritualen utomhus, packningen, kläderna, platsen, andetagen, hänga på tork….älskar den.

Sommarritualen, omkring veckorna innan midsommar, bilturen, ställena att plocka på, blomsorterna, de små promenaderna, vidderna och dofterna. Som att hälsa sommaren välkommen, känna att en ny sommar är på gång. Plocka fram samma vas, blommorna oftast på samma ställe, på verandan. Att sätta intentionen för sommaren, vilken känsla jag vill känna när sensommaren går över i lite mer vardag. Vilken känsla jag är klar med. Känslor som jag med glädje lämnar bakom mig den här våren är tvivel och osäkerhet. I sommar väljer jag påfylld. Jag vill känna mig påfylld av värme och sol i huden, påfylld av sällskap av fina vänner, påfylld av äventyr, utflykter, påfylld i smaklökarna av solvarma tomater och jordgubbar, påfylld av badljud och strandljud, vilat ögonen på solnedgångar och horisonter. Påfylld av fantasi och klokhet av läsning. Och påfylld av energi efter att ha tagit långa tupplurar i skuggan.