Wear Your Crown

Lite ”easy come easy go”…Att ha tillgång till sin kreativitet och att ge den näring. Det har snurrat hos mig länge. Jag såg läraryrket som ett kreativt yrke, och jag kan anse att samhället slänger sig med kreativitet lite väl lättvindigt. Kreativitet är som en diva, som vet vad hon behöver och visar sig inte om det inte är lönt och om hon inte får de rätta förutsättningarna.

Framförallt behöver kreativitet luft och pauser, stillhet och händelselöshet. Kan det vara därför skapandet har ökat nu under pandemin? Det kan vara lätt att tänka sig till kreativitet och att övertyga sig själv om att ”jo, men jag är kreativ”. I görandet. Men i varandet, kreativiteten som kommer inifrån, som barnen har tillgång till, som kan rollspela i oändlighet, skapa i oändlighet, tejpa och häfta, pyssla, den är svårare.

I önskan om att kunna ta min konst ut i världen och leva ett liv i skapande upptäckte jag att jag måste ställa om min vardag och framförallt bryta mina vanor och inställning till jobb. Jag är en pusher och rutinmänniska, jag gillar att veta vardagsrutiner, inga problem att gå upp tidigt och komma igång. Men det funkar inte i min kreativitet, jag blir för styrd i produktiviteten, att det måste ge resultat.

Jag har slutat ställa larm (det gjorde jag för länge sen, för jag hatar väckarklockor) och går upp när jag vaknar. Det är ändå samma tid. Men jag ger också utrymmet att ligga kvar om det behövs, jag har fortfarande en del stress i nervsystemet och dagar äro olika. Jag har också tillåtit mig själv att ta med mig frukosten i sängen när jag väckt barnen. Och sen tar liksom min morgonstart en timme typ, med hundpromenad, morgonritual med doft och rörelse. Jag måste tillåta mig själv att komma igång när jag har tagit om hand om mig själv. Ofta innebär det att jag inte kommer igång med det andra skulle kalla jobb förrän kl 10, men det kan också innebära att jag inte slutar förrän kl 20. För kreativitet kommer inte på beställning eller klockslag, men däremot är det viktigt att stanna i disciplinen att ge kreativiteten möjlighet. ATT jag målar varje dag, ATT jag antingen skapar yogaklasser skriftligt eller med kroppen, ATT förmedla yoga på det sätt jag kan och ATT ta hand om företaget, bokföring, mail etc varje dag. Självklart vet jag att den typen av frihet inte funkar i vilken anställning som helst, men det är också så att vi, jag och min man, jobbar hårt för att kunna ha det så.

Men det kommer också dagar med dipp och då är det ok att inget blir gjort. Det var det inte förut, jag var så otroligt hård i det dömandet mot mig själv. Jag vet ju att det kommer produktiva dagar och de behöver luft för att mogna.

Jag tänker mycket på hur förutsättningarna för kreativitet ges i skola och på arbetsplatser. Med tidsbegränsade lektioner och arbetstimmar, minimala raster, vita väggar, trötta korridorer, kontorslandskap och tyngden av kunskapskrav och prestation. Det är ju studiebevisat att vi tex inte mår bra i vita miljöer, blir överbelastade av lysrör och konstant ljud. Det får inte finnas dofter, mer än rengöringsmedel. Och kreativitet vill bli inbjudet av alla sinnen. På vilken arbetsplats är det ok att ta längre pauser, stanna upp och tomglo? Rörelsepauser är hyfsat accepterade, för det stör ju lite om någon tar sig friheter i det på egen hand, men att vara stilla och dagdrömma, inte lika ok.

Jag har upptäckt att det också sker processer i mitt skapande när kreativiteten får styra och inte produktiviteten. Självklart vill jag producera och jag tycker inte att det är fel att få resultat. Jag älskar att få resultat och prestation! Det ena utesluter inte det andra. Men på sistone har målningarna haft ett eget liv, de skapar sig själva, jag ger dem bara färg och uppmärksamhet. Och det är så läskigt, för de här målningarna kommer från hjärtat. Det finns ingen inspiration nånstans, inget foto, och det gör att jag känner mig lite blottad. Hade samma upplevelse med ballerinorna som skapades för ganska många år sen, de speglade så mycket av mitt inre. Sen försvann de. Och nu är de tillbaka, i form av blommor, men det dyker upp ballerinor också, de är bara lite blygare….Eller inte kanske. Jag tro att de är mer diviga, de vill vänta in, komma när den rätta catwalken är på plats, när de rätta tonerna kommer fram, de rätta nyanserna och den rätta doften.

”Wear your crown” 70×70 Bär din krona som en hyllning, för att den är för dig, ingen annan, specialdesignad, bär den med stolthet för att du förtjänar den! Nöj dig inte med mindre.

Malinhjalmarsson wearyourcrown 70x70 abstractfigurative