Jag hoppade på kursen Fearless – skapa din konstbusiness för att jag längtade efter sammanhang och det var en pusselbit som saknades. Jag vill leva mitt liv som konstnär och leva skapande och kreativt, men jag hade ingen aning om hur man gör. Finns ingen att fråga och jag har inte så många vänner som är egenföretagare och ännu färre som skapar.

Man pratar inte så mycket om det i skolan, hur man driver kreativa företag. NU kanske man gör det, men inte då…Vi hade en kurs i Företagsekonomi, den gav inte så mycket…Och jag får med mig så mycket av den här kursen, framförallt insikten i att det är ett företag att driva. Det fattade jag när jag startade HolisticMove, men det kunde jag distansera mig lite till, det kändes inte som om det var mig själv jag sålde. Jag kunde dessutom ställa mig lite bakom GlobalYoga och SomaMove, som om det inte var mig det handlade om. Det vet jag ju att det gör, relationen är så viktig. Jag förmedlar min egen filosofi, träning och livssyn, inte ett annat företag. Så egentligen driver jag alltså två företag.

Jag har träffat så många inspirerande människor på den här kursen, det mäktiga i att vi längtar och drivs av liknande saker, det finns en tillhörighet. Vi vet varför man målar och vill skapa. Men i detta kommer också jämförelse som ett brev på posten, och stämplat med en stor prestationsångestetikett. ”Alla är så duktiga, alla har sina egna uttryck, alla har framgång, alla känner nån som känner nån etc etc”, och det är lätt att slås omkull av den tankesnurren och känna att mitt jobb inte är nåt värt. Jag är fortfarande i min utforskande process av konstnärsyrket och även i mitt konstnärliga uttryck. Jag switchar mellan akvarell och akryl, och jag älskar det, jag pendlar mellan abstrakt och mer figurativt och jag älskar det. Och när jag är i skapandeprocess så blir inte andra så viktiga, jag är ofta stolt över det jag skapar, men ibland sätter sig den inre kritikern på axeln. Ett tag var det en kvinna, men nu är det en man, en snipig, torr spetsig man med rutig kostym. Jag målade honom en gång, ska se om jag hittar honom…

Jag snubblade över ett instagraminlägg igår som länkade till en podd med en fantastisk kvinna som heter Sofia Lilja. Hon har bl.a. varit coach i Idol, jag har inte sett det programmet så mycket. Men det känns som att ha hittat en skatt!!

Hon delade en audioträning i fyra steg som var helt fantastisk (här) och med sin härliga norrländska, som bara den skapade enorm trygghet, klickade hon på alla mina knappar. Spot on! Det man vet, men som är så svårt att hantera. ”Mina tankar skapar mina känslor, mina känslor driver mina handlingar och mina handlingar skapar händelser i mitt liv” Jag har så lätt att hamna i negativa tankespiraler och de är fasiken lättare att speeda upp än kliva av. Som att försöka kliva av en karusell. Hon sa att ” det är redan bestämt” och jag blev så trygg i det, den här längtan och resan jag gör, det är bestämt, skrivet i stjärnorna från min födsel, det är det här jag är ämnad att göra och jag vill inte göra nåt annat. Hemma. Det är därför jag är här.

Jag fick också värdefulla tips på det där eländiga att jämföra sig med andra. Se på andra, jämför skiten ur dig och sen sätt punkt, typ…Och vi kommer tillbaka till det där oundvikliga att det måste sättas i kroppen. ”Det är en tanke, en känsla , men inte du.” (Johanna Hector) Jag behöver grunda mig och vet exakt hur känsla av att inte vara grundad känns och då blir det skakigt. Jag har nåt skit i kroppen just nu som gör att lederna gör ont och att jag är trött, jag har inte orkat med min yoga och min träning, inga promenader och då blir det fucked up. Jag träffade min systerdotter i helgen och har glömt vilka eländiga bacillusker de där små gosingarna bär på HELA tiden, det kvittar ju att man som förälder säger att ens barn är friskt, är du inte van så blir du sjuk…I alla fall….det är så tydligt att känslan och min egen röst måste få röra sig i kroppen, att bli roterad inifrån och ut, för då biter inte kritikern, då kan jag jämföra utan problem och vara stor och se det vackra för vad det är, inte för att någon annan är bättre. Ett annat knep jag har är att scrolla skitlångt bak i konstnärers flöde, för att se deras process, för det är ju egentligen där det intressanta i att jämföra finns och se utvecklingen. Det är ju så jag ska göra med mig själv, jämföra mig med mig själv och min resa och mina kreativa processer. Det är ju endast där det är intressant. Egentligen,

malinhjalmarsson 21x30 springintheair akvarellkonst
Blir mycket blommor nu, både akryl och akvarell…befriande och levande