December är en svår månad för högsensitiva. Det är en så härlig och vacker månad med pynt och ljus, ljuvliga dofter och himmelska smaker av saffran och kanel. Jag älskar december, när jag får space. Jag vill ha stämning, inte krav och osagda traditioner, outtalade förväntningar. Jag vill ha tid för att vila.

Julloven innebar alltid vistelse i mormor och morfars torp. Sovmorgon under filtar innan vedspisen blivit varm, jullovsmorgon, läsa böcker vid brasan, fika till änglaspel.

När det blev utökade och splittrade familjer så försvann det kravlösa och det fanns så mycket obekväma förväntningar. Och i mer vuxen ålder så läggs dåliga samveten på som extra grädde på moset, roddande för ensamhet och att tillfredsställa familjetraditioner.

Det har ruckats om lite undan för undan, år för år, till följd av ålder, omständigheter. Det svajiga i att inte ha några traditioner, och därför kanske inte den här julen känns så jobbig. Det blir ett andhål att få känna vad som är viktigt, hur vill vi i vår familj fira jul. Vad är viktigt för oss? Vilka traditioner har satt sig hos våra barn och vad är jultradition för dem.

Jag vill ha de viktiga människorna omkring mig, min man och mina barn. Helst skulle jag vilja åka iväg. Jag har aldrig känt så förut men i de senaste åren har jag velat det. Bara vi, nånstans där man antingen blir uppassad som fan eller bara beställer hämtmat. Bara släppa alla andras förväntningar. Jag är inte immun mot dem, tycker att det är jobbigt. I år kanske blir året att stå upp. Självrespekt.

Det har varit ett annat lugn i december i år. Bekräftelsen på att jag har tagit ett rätt steg. Att jobba i skolans värld i december är tufft, alla barn mår inte bra, är det någon gång det blir tydligare att orosanmälningar ska göras är det oftast då, jag har suttit på polisstationen två gånger innan jullovet ska börja. Betygshets och oro för betyg, trötta elever och slitna lärare. Energin går på skumtomtar och kaffe. Och jag suger åt mig alla känslor och vibrationer som en liten svamp.

I år har jag lite mer kunnat följa naturens rytm. Dragit mig lite i sängen när jag sovit dåligt, kunnat vara lite mer snäll mot mig själv. Tillåtit mig det, för det finns ingen som förväntar sig att jag ska göra något, ingen tid att passa. Sparat morgonpromenaden till mitt på dagen för att kunna suga åt mig dagsljus. Dragit ner på tempot rejält. Låtit energin flöda när den finns och vilat när den varit låg. Det passar mig. Anammat yin i tillstånd och tillvaro. Börjar känna mig redo för ett nytt kapitel, ett 2021. Som redan nu vibrerar och kommer rucka loss på ytterligare ramar.

Men resten av december ska tillbringas i mjuka kläder, rött läppstift, många bubbelbad, kanske något kallbad. Kalibrera och njuta.

20201211 162558