Det här kan bli en följetong för det bubblar upp som små bubblor i champagneglas emellanåt. Så del ett då.

Hur gör man? Hur börjar man? När började man? Det är ingen som förbereder en på vad som händer när man har önskan att kliva av normen i det samhälleliga hjulet. Det diskuteras inte i skolan. Inte jättemånga föräldrar som är goda förebilder inom yrket och sen verkligen stöttar sina barn att leva kreativt liv och välja kreativa yrken. För man väljer ju inte de här yrkena, till slut har man inget val. De lockar på en. Och att stå emot är som att varje dag tvinga sig att äta det man tycker är äckligast av allt.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Hus-741x1024.jpg

Att uttrycka med penna och färg har alltid varit mitt kreativa utlopp. Sättet att kommunicera, få ut vad som händer på insidan, betraktandet av vad som händer runtomkring. Jag har alltid målat, så länge jag kommer ihåg. Blyerts, kritor, tusch, älskade bild i skolan. Och ja, det var ju mysigt att få beröm. Att vara bra på något. Reflekterade aldrig över om JAG kände mig nöjd med det jag gjorde. Mest obekväm kanske.

Satt hos syon i nian med mamma och vi diskuterade gymnasieprogram. Jag hade ju så lätt för mig i skolan, så duktig på språk, klart du ska välja humanistisk eller samhäll. Men det fanns estetiska programmet för konst och formgivning och DET längtade jag efter, i varje cell. ”Men ska du verkligen kasta bort din utbildning på det” Mamma sa inte så mycket, men hon känner mig och vet hur envis jag är, så hon stöttade oavsett program, men inte helt utan att sucka och rycka på axlarna åt syon.

Älskade varje stund på gymnasiet, gemenskapen i måleriet, kulturhistoria. Nja inte KSUM – lektionerna, de var sjukt obekväma, ”Kroppen som uttrycksmedel”. Men nånstans sen, där kom tvivlet också. Klart jag fattade att man inte kunde leva på konst och måleri, så duktig är jag inte. Speciellt inte på ett program med begåvade konstnärer överallt. Inget speciellt med mig. Och jag var så sugen på att flytta, behövde komma hemifrån och studiemedel var en lösning. Så istället för att söka de konstskolor som jag ville, för jag vågade inte, sökte jag naturvetenskapligt basår på Linköpings tekniska högskola och börjad där. Och det var vad jag behövde då.

Det känns läskigt säger kroppen, gör det ändå viskar hjärtat.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är baddräkt-718x1024.jpg