”Fyll på din egen bägare först” – jag har sagt det på mina yogaklasser, jag har hört det av mina yogalärare… Och att ha den ådran att man alltid ser till att alla andra har det bra, till den grad att man själv blinkar på rött till slut, är ju inte så bra. Men kanske föds man med den, eller så formas man in i den, tänker att det inte har med kön att göra, ser lika många män. Man märker inte att energin börjar ta slut förrän lampan blinkar. Man märker inte vad det är som dränerar energi, förrän man kliver av, eller får en paus.

Försommaren är alltid intensiv med betygsättning, slutprov och avlutande årskurs nio. I år har den också varit extra känslomässig. Jag tycket verkligen inte om avsked. Jag har just nu lite känslan av att sätta fötterna som i ett tv-spel, där man inte vet vilken sten över vattnet som inte bär utan där man åker igenom. Men jag har också ganska mycket tillförlit och nyfikenhet till livet just nu, som jag inte känt förut. Vad händer om liksom…

Att fylla sin egen kopp först – fyll på din egen lust att lära innan du försöker förmedla den. Omge dig med människor som du tycker om och som ger dig energi, så du orkar med dem som inte gör det. En kväll i goda vänners lag ska få dig att känna dig sedd, betydelsefull och älskad. En dag med släktingar ska få dig att känna gemenskap, förundran över hur olika ni är och vilka härliga släktdrag ni har. En dag på jobbet ska få dig att känna dig viktig, sedd, uppskattad, glad och nöjd. Inte alltid kanske, men någon gång…Eller är det egentligen för mycket begärt att känna så VARJE dag på sitt jobb?

Utan att på något sätt hänga ut person eller händelser så kan det här med att vara ledig familj tillsammans vara en gren som dränerar energi. Inte att grenen är så sjuk att den måste kapas eller tas bort, den är fullt frisk men behöver extra omsorg =). Missförstå inte, jag älskar min familj och är så tacksam och lycklig många stunder varje dag. Jag behöver strategi i sommar. Fylla på min egen bägare först för att orka ösa ur den. Och det fönstret finns på morgonen. Då finns tiden att vakna av mig själv, ta ett morgondopp, frukost och sen träna. Få upp mitt eget humör och hinna vakna innan resten av familjen gör det, så jag sen kan låta dem gå in i dagen i sitt eget tempo. Som ett stöd gav jag mig själv ett online-program från SoulworkClub, min favorit-yoga-soul-coach Johanna Hector och Paulina Friberg (som jag inte är så bekant med men verkar superkunnig och har ett sjukt snyggt insta-hem) som peppar i både träning, soulwork, mat och work-ins. Veckoprogram, recept, jobbiga frågor…Precis vad jag behövde…

Man formas ju tillsammans med sin familj och jag fattar att hitta på utflykter eller så kan inte ske förrän på eftermiddagen om man vill ha ungdomar med sig på ett något sånär positivt humör. För tonåringar är skitroliga att hänga med!

Man måste hitta den rytmen som funkar för de personer som bor under samma tak. Hos oss äter man frukost innan kl 11, när det passar personens mage och man får vakna i egen takt. Man sköter sin lunch själv eller synkar med den som fixar i köket runt lunchtid. Middag tillsammans runt 17, ofrånkomligt och familjeviktigt. Kvällsfika ihop för de som är hemma. Det funkar för oss, vi är så olika i familjen och är ju rätt funktionsdugliga i samhället ändå.

”Fyll på min egen bägare först”, jag behöver påminnas om det i sommar. Jag måste göra det jag mår bra av och blir glad av, för då blir skav inte så jobbiga. Jag trivs bättre både med mig själv och min omgivning. Och på sommaren vill vi ju alla vara lediga, vi vill alla ha det skönt och göra det vi tycker om och längtat efter så jobb och skola har styrt våra tider.

Vi har ingen stuga att åka till, inte tänkt åka på längre semester i år och är inte jättesugna på att trängas på camping, så vi behöver hitta sätt att umgås hemma, hitta semesterkänslan fast man är hemma i sitt vanliga hus. Kunna se allt det där som måste fixas, strunta i det och ligga och läsa bok ändå. Röra sig mellan måltider, göra det man känner för, gå i pyjamas tills man är sugen på att kliva ur den. Fika länge, åka och ta ett dopp, ta ett glas vin, slötitta på serier, måla, kanske, kanske kitta och måla ett par fönster….kanske kanske ta tag i att måla staketet, för att jag har vilat så mycket att jag är sugen på det, inte för att jag måste….

Hoppas vi ses på yogamattan i sommar vid den fantastiska utsikten vid stranden, eller att jag får hänga med dig online. Kram!