Släppa taget om en dröm för en stund för att ge en annan dröm luft under vingarna. Jag älskade skolan och älskade att lära mig nya saker. Att leka skola och att tänka att jag ville bli lärare och sen gått mot den drömmen. Inte övertydlig, åldrar, ämnen, men att få jobba i skolan. En dröm som gick förhållandevis lätt att uppfylla, skolans form har passat mig som elev.

Jag förälskade mig i matematik senare delen av gymnasiet och på högskolestudierna, där matematiken blev sådär superkonstig och påhittad, och jag verkligen fattade att det bara är hitte-på. Men så snyggt och tillrättalagt. När jag sedan fördjupade mig i kombinationen matematik och konst blev det ännu roligare, med gyllene snitt och proportionella förhållanden. Jag ville bli mattelärare och sprida matematikglädje.

I en tid av lärarbrist är det svårt att tänka att när jag tog examen fanns det nästan inga lärarjobb och jag startade som förskolelärare, sedan fritidspedagog och sedan lärare på högstadiet. Min första chef sa till mig att ”du passar som förskolelärare, du är nog för känslig för att jobba i skolan, det är tufft”. Men det tuffa blev att jobba i verksamhet som fritids, där det saknas tydliga ramar och mål, och där man blir ganska djupt involverad i elevers vardag och hemförhållande. Och DET är för tufft för mig, jag mår så otroligt dåligt av barn som inte har det bra, som inte har funktionella vuxna eller hemmiljöer. Där brände jag ut mig första gången, rejält. Sömnbrist, höga krav på mig själv inom alla områden och ingen vila. Småbarnsförälder, heltidsjobb och ideellt på kvällstid, renovering av eget och andras hus, hej och hå. Som en smäck. ”du kan inte rädda världen”, sa en kollega, nej men man kan försöka göra den bättre.

Efter den utmattningsdepressionen blev liksom kroppen aldrig sig lik, den blev otroligt stresskänslig och jag drog på mig den ena åkomman efter den andra, återkommande migrän, sömnsvårigheter, magproblem…Tog en paus och fick möjligheten att jobba som målare. Jätteroligt jobb och jag älskar att måla och fixa, men också ett sjukt tungt jobb och den ena skadan efter den andra dök upp, för kroppen orkade inte. Problem med handleder, knän och till slut första ryggskottet. Tur i oturen blev jag uppsagd, den togs tillbaka men då hade jag fått nog av en bransch där man blir varslad varje vinter.

Och jag saknade skolan, lite lätt kognitivt uttråkad och jag fick jobb inom skolan igen, headhuntad till högstadiet och efter nästan fem år var jag där jag hade tänkt från början. Men skolan som passade mig så bra som elev, passar mig inte lika bra som lärare. Det finns krav som jag har svårt att motsvara, sätt att vara som jag inte kan, förhållanden som jag inte orkar. Kroppen blev ”förstörd” och svårigheten att hitta balansen samtidigt som viljan vill annat har inte varit lätt. När jag äntligen jobbat mig upp till en lön som jag anser är skälig för det arbete jag utför har jag inte möjlighet att njuta av den. Det suger. Insikten att drömmen om lärarjobbet inte funkar, inte just nu i alla fall. Ett jobb som jag gillar men inte klarar jag av. Man pratar inte så mycket om det i samband med utbrändheter. Att det yrke du älskar och lagt ner så mycket energi på kanske inte längre är möjligt.

Jag insåg att jag måste försöka förändra något i min tillvaro, och eftersom skolans värld är skitsvår att förändra, så måste jag ju förändra det jag kan. Hitta mitt Ikigai; vad kan jag, vad är jag bra på, och vad kan jag tjäna pengar på. Kort: jag älskar att undervisa och jag älskar träning och framförallt yoga, och en liten dröm fanns om att starta en yogastudio och sprida yoga. På samma sätt som det en gång fanns en dröm om att sprida matematik.

Drömmen finns kvar och drömmen är ny. Sätta intention och kasta sig ut. Att låta det lustfyllda få guida en stund, fylla på med ny matematikkunskap för min egen skull, se vart det egna företagandet tar vägen. Få bestämma sina regler och tider själv ett tag, läka kropp och se hur den känns utan skolmiljö, se om det går att komma tillbaka sen…Fördjupa mig i holistiska synsätt av kropp och samhälle, jag börjar känna att jag vill nåt annat.

”Så kom dagen då drömmarna inte kunde vänta” (Sofia Sivertsdotter)

<3