malinhjalmarsson

T I L L F Ä L L I G T

av | mar 31, 2020 | Ofiltrerat | 0 Kommentarer

Just nu upplever jag en känsla av att det liksom kommer vara så här nu. Det kommer det ju inte. ”Det är en tanke och en känsla men det är inte du”. Det här är tillfälligt. En tid som kommer gå att titta tillbaka på. Och just nu får jag ett kvitto på om min yoga fungerar. Senaste året har varit som ett långt Ikea-ihoptejpat-med-Ullareds-kvitto på om jag kan tillämpa mina verktyg som jag samlat på mig inom yoga och allt som jag tränat på. Att vara nu, det är allt som är.

Med den situationen som vi är i nu, covid-19, med alla restriktioner, oro och mediaflöde så krävs det praktisering för att inte ryckas med, för att släppa oro och stress. Självdisciplin för att fylla på med rätt information, rätt input och rätt människor. Du är den enda som kan sålla i dina mediaflöden. Jag har sedan länge valt vilka vänner/grupper jag har i min facebook, vilka konton jag följer från instagram, väljer Omni istället för Expressen och Aftonbladet. Jag gör den här rensningen emellanåt, fyller på med nya. Det som inte ger något tas bort. Var noga med vad du fyller din bägare med. Du har inget ansvar att följa det som inte ger dig inspiration, motivation, ett leende. Den tid jag lägger på sociala medier vill jag få ut något av, inte känna mig otillräcklig, oinspirerad, liten eller värdelös. Jag är intresserad och tycker om andra människor, men jag värdesätter min tid. Privata konton anser jag är till för människor som står någon nära.

Det är en frustration över att allt inte är som det brukar. Jag är så kass på förändringar och får en oerhört stark känsla att det kanske är dags nu att köpa det där torpet i skogen och klippa av alla människor och samhället? Stänga ute och klippa av, istället för att stanna i det som är och det som känns. Svårt att veta hur länge man ska stanna i saker och när det har blivit för länge. Är det då man tar fram sin intuition?

DSC 1278 1

När man har ont i kroppen eller är sjuk kommer man sällan ihåg hur det är att vara frisk eller fri från värk. Det är också svårt att veta hur länge smärtan har funnits, för man omfamnar den till slut som en del av sin kropp. Det blir ett normaltillstånd på samma sätt som ett husdjur blir en familjemedlem.En stark rädsla, eller en fobi, funkar på samma sätt. Hur kan någon INTE vara rädd för detta och hur känns det? Svårt att visualisera. Spindelväven på min ljusstake vittnade ialla fall om att det var länge sen som jag rullade ut yogamattan för mer fysisk yoga. (Jag har två yogamattor på två olika ställen, en för morgon/yin/yoganidra-stund med mer bolster och filtar, och en för mer fysisk yoga/träning, med halkskydd, block och straps. Lyxigheten att bo stort) Men idag testade jag ett kort yogapass, testa att belasta knä, sträcka ut knäled, belasta axel, olika rotationer. Tydligt vad som funkar och inte, kroppen är så tydlig, så även jag fattar. Men tack!! Tack för det som funkar och det som är!

Detta är tillfälligt. Jag tror det. Det kommer komma bra saker ur detta! Ur alltihop.