malinhjalmarsson

S K A M

av | mar 4, 2020 | Ofiltrerat | 0 Kommentarer

…sjukt bra norsk ungdomsserie, men också så himla äcklig och totalt bedövande känsla, och så totalt onödig och skadar endast den personen som upplever det. Känslan av att på nåt sätt ha gjort någon annan obekväm eller gjort nåt som inte passar sig. Man kan se det, känna det.

  • du skrattade lite för högt, kanske på ett opassande ställe, ingen annan skrattade, eller var glad och sjöng, dansade loss, pinsamt….cringe…
  • du blev så arg så du inte visste vad du skulle ta vägen och utryckte det genom att vara alldeles för högljudd, gapig, slog eller stampade, kanske kastade nåt, åh den fina ”du överreagerar”…och färgen i ansiktet blev rödare, fläckar på halsen kanske, rösten i falsett och kanske kom tårarna dessutom, fast du inte var ledsen utan skitförbannad
  • så ledsen för någon annans skull, för din egen skull att du inte kan prata om det för att tårarna börjar rinna, fast du vill vara tröstande och förstående, det är inte dig det handlar om och ändå är det du som gråter…

…för att du kan känna, för att du är mänsklig och du har känslor. Men känslan av att det passar inte just nu…Det blir ju så jobbigt för dem som är runtomkring…Bete dig vuxet, skärp dig, sjåpa inte.

Tänker att grejen är att vi är så sjukt ovana vid att se människor visa känslor att vi inte vet hur vi ska bemöta dem? Jag var jätterädd för andras ilska långt upp i vuxen ålder, av många anledningar, men jäklar vad skönt det är att få vara arg! Nu blir jag rädd av passiv aggressivitet, sånt där jag inte kan tolka. Men jag är långsur också..ocharmigt men så är det…

Känslan måste få finnas och ta plats. Den behöver inte lösas och dämpas. Den går över. (Och såklart ska ingen komma till skada av okontrollerad ilska, det är inte sån ilska jag menar. Den ilskan är ett problem som behöver hjälp.)

Det passar sig inte att vara så rädd att rädslan går över i panik. Jo, för den känslan är så skitstark att kväver jag den så svimmar jag. Och i den känslan finns massor av tårar, och det är ok. Obekväm ja, men ok.

Men att känna skam – det är en onödig känsla som inte är en grundkänsla utan som är samhälleligt pålagd. Och den är jag klar med…snart…

Jag skäms så mycket, för så mycket, men det kanske är klart nu?

Skäms lite för att jag är sjukskriven utan att må skitdåligt, men behöver ta hand om mig själv för att orka läka. Skäms för att jag gav min minsting huvudvärkstablett och skickade honom till skolan. Skäms för att jag alltid får migrän i samband med pms. Jag orkar inte ens skriva alla saker som jag skäms för, för nu är det klart. Jo, jag skäms lite för att skriva en massa också

” ska du verkligen ha på dig den där” ”du ska inte tro att du är nåt”

Fuck you – med dubbla långfingrar

Nu är jag klar med skämset.

 

skamfuckdubble scaled